Ibland blir inte dagarna som man tänkt sig..
Tova var trött redan runt 7 och stod o hoppade i soffan och helt plötsligt ramlar hon framåt och slår i munnen i soffbordet. Anders får tag i henne direkt och det bara sprutar blod från hennes mun. Vi går till köket och lägger handdukar vid munnen och jag ser något vitt och plockar ut en framtand med hela roten.
Anders sitter med Tova som skriker helt hjärtskärande. Jag ringer 1177 och de ber oss vänta tills blödningen lagt sig. Under samtalet försvinner Tova ett par sekunder, säkert av all blodförlust.
När de slutat störtblöda så lyfter jag lite på läppen och det att hon har ett djupt jack i överläppen. Ringer 1177 igen och den tjejen sa att man ofast inte gör något åt jack i läppen men vi sa att vi ville åka in och titta till detta. Eftersom vi tillhör Mjölby kommun så fick vi en tid på jourcentralen i Motala kvart över 9. Kl var ca halv 8 när jag pratade sista gången med 1177.
Tova lugnar ner sig och vid halv 9 sätter vi oss i bilen mot Motala, jag sitter bak med Tova och försöker distrahera henne att inte somna ifall hon fått hjärnskakning.
I motala kom doktorn in och han sa direkt att man inte syr jack i läppar och att det är jättevanligt att barn slår ut sina mjölktänder. Men han tar en titt och så ser vi att tre tänder är utslagna, båda fram och en ijämter. Direkt så säger han att han skickar oss till US i Linköping. Får lite panik men samtidigt skönt att få mer hjälp.
Vi åkte till Linköping och Tova och jag satt och prata om att en till doktor skulle titta på henne. Vi fick vänta 30 min på akuten innan vi kom in till receptionen men då fick vi hjälp direkt.
De ringde in en käkkirurg och på 10 minuter kom han. Han sa att man måste sy både läpp och tandkött och att det såg ut som hon slagit ut alla 3 tänder med roten vilket är mkt bättre än att de krossas eller åker upp.
Strax innan 12 fick vi ett rum på barnkirurgiska och nu var Tova riktigt trött och ledsen och så var vi tvungna att ge henne smärtstillande och lugnande inför operationen. Mamma- och pappahjärtat gick i en miljon bitar...
Vid 1 var vi nere vid operationssalen och hon satt i Anders knä och tittade på mig när hon fick masken och somnade. Vi fick gå upp på rummet och må dåligt och vara oroligt.
Kvart i 2 fick vi gå ner till uppvaket och det var underbart att se vår prinsessa fast hon sov väldigt djupt. Käkkirurgen Anders var nöjd med operationen och att stygnen försvinner över 10-12 dagar.
Tova var supertrött och ville inte riktigt vakna till så vi satt på ett par trästolar fram till kl 4 på morgonen, då fick vi gå upp på rummet och sova till halv 8. Då vaknade Tova och var jätteledsen och drog i nålen hon hade i armen. Det blev lite lek och en piggelinglass innan vi fick åka hem.
I måndags drog Tova bort två stygn på överläppen så vi fick åka in till käkkirurgen på eftermiddagen. I fallet mot soffbordet så bet hon även av en liten bit av läppen så troligtvis så stötte kroppen bort stygnen. Antingen så fixar kroppen så att jacket växer ihop, annars blir det ev plastikoperation i framtiden.
Det som gör mig mest gråtfärdig är att fått se henne ha en sån smärta samt hur duktig hon var, vi mötte nya människor hela tiden och hon öppnade munnen när de bad henne.
Det har även varit enormt jobbiga dagar efter att få i henne mat, hon har suttit o pillat och klämt på mat men så fort hon har velat stoppa i munnen så har hon gråtit och sagt ont i läppen. I måndags efter vi var hos käkkirurgen så fick hon "order" från doktorn att äta glass....och hon åt 3 st den kvällen och ett korvbröd.
Många med erfarenhet med barn som varit på sjukhus säger att de glömmer fort men jag kommer ha kvar detta väldigt länge känns det som. Det gör så ont i mitt hjärta när jag tänker på denna kväll / natt men det var väldigt skönt att få skriva av sig och Anders och jag pratar mkt med varandra.
Du är ALLTID vår älskade unge, även om du är tandlös.
på akuten
innan operation
dagen efter
hemma
Ska skicka in dagens ros till alla som hjälpte oss den kvällen/natten, så proffsiga och underbara mot Tova. Med sig från sjukhuset fick hon diplom, gosedjur och en medicinlåda så hon kan leka doktor.
Elton får inte hoppa i soffan just av min rädsla för något liknande. Usch stackars Tova! Men skönt att höra att hon verkade ta det relativt bra ändå. Jag vet hur vi mådde förra året när Elton klämde sig riktigt illa på fingret och i princip skar av nageln..när ens små gör illa sig..vad skulle man inte kunna göra för att få det sluta göra ont på dom..ta hand om er
Ohh jag får ont i magen av att läsa, stackars Tova och er. Jag har haft turen att aldrig behöva uppsöka akuten med dom stora men det känns som det kan hända med Emelia, hon är lite vildare tror jag :) Vad skönt att ni blev så bra omhändertagna, kan tänka mig att det är hemskt att behöva vara med om en sån händelse.
Hälsa Tova från Emelia.....
Det går inte att vara med och förutse allt, fast vi mammor och pappor gör allt vi kan. Då har jag gråtit en stund och konstaterar igen att vissa erfarenheter hade man faktiskt kunnat slippa.
Stor kram!
Mia
Jag blir alldeles grinfärdig. Duktig tjej - duktiga läkare. Skönt att det inte hände något värre!
Hoppas hon kryar på sig snabbt.
Älskade Tovis! <3
Snyft! Så skönt att ni blev bra bemötta iaf. Krya på Tova!
Hittade din blogg av en slump. För några veckor sedan ramlade min 1,5 åring på trappen och slog i sina tänder. De satt kvar, men det blödde mycket. Var hos tandläkaren i veckan och fick beskedet att han ska dra ut sin två framtänder + den jämte. Blev en stor chock för oss då vi inte tyckte det såg så farligt ut. Är även gravid så det har varit en berg och dalbana med alla känslorna. Hur fort har det läkt? Kan hon äta som vanligt?
Hälsningar Johanna
