När Agnes kom till världen!

Natten innan det hela drog igång vaknade jag och hade sammandragningar, de gjorde inte ont och var inte regelbundna så jag somnade om.
Natten efter kl 23,00 den 4 juli så fick jag sammandragningar igen men jag tänkte att det säkert skulle gå över eftersom de gjort det natten innan.
Vid 24,00 så började de bli kraftigare men gjorde inte ont, tog en dusch och försökte sova. Vid 01,00 så började värkarna på riktigt och de kom ca var 10e minut. Värkarna blev bara starkare och starkare, de kändes i rygg, mage och lår och jag fick verkligen andas igenom värkarna.
Vid 03.00 så var värkarna var 3-5 minut.
Vid 04,00 så avtog värkarna, de kom var 10-12 minut och jag blev besviken och sa åt Anders att sova en stund. Tyckte synd om mig själv att jag fått kämpa i några timmar och sen bara det tog slut.
Runt 05,00 så kom värkarna igång kraftigare än någonsin, under var 3dje minut. Väckte Anders och sa att det var dags att åka in nu, att han skulle ringa mamma.
05,30 kom mamma, nervös och pussade oss på kinden och önskade oss lycka till.
Nu var värkarna så kraftiga att hela kroppen skakade.
Satt på knä i baksätet och kom då på att jag skulle vilja föda så. Fick panik av att sitta eller ligga. Nu låg värkarna på varannan minut.
05,47 kom vi in till BB och världens bästa barnmorska, Anneli Elfwén tog emot oss. Hon tittade mig i ögonen och sa kom med här så ska vi föda barn.
Jag stod vid ett ståbord ett tag, sen blev jag undersökt, var helt öppen, bad då om att de skulle ta hål på hinnan eftersom jag fick kämpa så dant med den med Tova.
Ställde mig på knä och lutade mig mot övre delen av sängen som var upphöjd. Bad om att få lustgas men med låg dos då jag inte ville bli för yr.
06,20 började krystvärkarna
06,32 kom vår fina flicka till världen.

De la henne på mig rygg och jag utbrister: Gud vad duktig jag var. Barnmorskan sa senare att de orden gjorde hennes dag, att det var underbart att höra de orden från en nyförlöst mamma.
När jag skulle vända mig om för att få henne på mitt bröst så ser jag att det är en liten flicka och Anders, mitt fantastiska stöd stod och grät av lycka.

Är så nöjd över min andra förlossning, jag var fullt medveten hela tiden, de gick snabbt och jag mår mkt bättre efter. Andningen och den mentala delen var det som hjälpte mig.
(men ont gjorde det...)








På eftermiddag kom storasyster och hälsade på och lillasyster var så snäll och gav Tova en present.







Dagen efter kom Tova och Anders och hämtade mig och Agnes. Agnes hade på sig samma kläder som Tova hade när vi åkte hem. Våra stålkvinnor :)